jag saknar att skriva

Hej kära blogg!!
Jag saknar dig. Ja, det gör jag faktiskt. Jag saknar känslan av att kunna dela med mig av mina tankar och åsikter och jag saknar verkligen att skriva. Mycket har hänt sedan sist. Senast igår räknade jag efter och blev paff när det slog mig att det var cirka fem (!) månader sedan jag sprang ut ur sparbankshallen. Glad, lycklig och lite för full på min studentdag med min fantastiska klass. Fem månader, trots att det känns som om det var igår. Det är så otroligt skönt att inte gå i skolan längre, fastän jag saknar mina klasskamrater, rutinerna och annat där till så är ändå resultatet att jag tycker det är skönt att ha slutat.
Vad har hänt sedan sist då? Jo, jag har varit på en studentresa med destination Aiya Napa, jobbat X antal stressiga timmar på Harrys, legat på sjukan i två dygn, haft många trevliga sommarkvällar med vänner, jag har sagt upp mig, varit "ledig" och glassat runt mellan olika utflyktsmål med två vapendragare, fått tre (?) nya jobb, partajat och hängt med pojkvän och familj en hel del, vinkat av min bror som flyttat hemifrån och mycket MYCKET mer. Månaderna innan studenten var minst sagt intensiva men månaderna här efter har också innefattat en hel del. Mycket roligt har hänt, men även en hel del tråkigheter värda att benämna. På den världsliga delen har krig och flykt drabbat otroligt många människor. Detta sliter mitt hjärta i sär och jag får så otroligt ont i magen när jag ser vad dessa människor får utstå. Att det dessutom finns hjärtlösa idioter som väljer att förstöra och sprida sin hemska propaganda på sociala medier får mig att vilja skrika rätt ut. Är så f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t trött på alla okunniga råttor, läs. SD-anhängare som spyr ut sin skit överallt. Skulle kunna skriva en hel roman om min ilska, men det får bli en annan gång. Även en fruktansvärd tragedi har hänt på en skola i Trollhättan, en händelse man inte trodde var möjlig. Massa tankar går dit.
På de personliga planet och i ett väldigt mycket mindre perspektiv gråter mitt hjärta också då min älskade barndomskompis skall flytta om sex dagar. En enkelbiljett till Australien har människan köpt och det var det. ARGH. Nää, kul för henne, men sååååå tråkigt för mig. 
Nästa vecka går vi redan in i november och det får en också att bli förvånad. Var tar all tid vägen? Nyss slog det om till 2015 och snart skall vi redan välkomna 2016. Knasigt det där. 
Summan av kardemumman är att jag verkligen saknar att få skriva av mig. När man har en blogg som man uppdaterar regelbundet såsom jag gjorde är det självklart kul med all respons man får, att man ser att någon faktiskt tycker om och uppskattar det man gör. Det som är allra roligast dock  är att kunna se tillbaka. Kunna läsa vad man gjorde för 1 vecka, 4 månader och 2 år sedan. Att se sitt liv dokumenterat i text och bilder är faktiskt otroligt kul och det saknar jag. Jag kommer nog mest troligt inte att börja blogga såsom jag en gång gjorde, känner att jag inte riktigt har tiden och inte heller drivkraften eller intresset. Dock kanske det kommer dyka upp något litet inlägg någon gång ibland, ett inlägg där ordbajset är alldeles för mycket och tankarna alldeles för många. Eller så gör det inte det, kanske gör jag bloggen privat och skriver aldrig mer ett ord här. Hur som haver, den som lever får helt enkelt se. Det jag iallafall ville komma fram till är att tiden går mina vänner, så ta verkligen vara på den. Och självklart, att jag saknar att skriva :-)

RSS 2.0